Dexter (s02e05)
Så grymt vackert. Vem kunde tro att det fanns mer skräp i Dexters förflutna? Den här serien slutar aldrig att förbluffa. Jag trodde att den hade kommit in i den typiska slentrianen som brukar infinna sig efter några avsnitt, men då kastas allting om.
Sättets det görs på är det som imponerar mest. Det förflutna knyts ihop helt perfekt med Dexters nuvarande ”kamp” mot sitt beroende. Samtidigt är allting fullspäckat med detaljer, som när Dexter sitter och skakar på benet, full av nervositet.
Det var väl inga stora saker som hände egentligen, men för mig föll allting på plats; Manuset visade grym styrka, skådespelarna presterade på topp och det finns egentligen ingenting att klaga på. Faktum är att övriga kommentarer är helt överflödiga, så jag stannar där.
Om en vecka myser vi igen, jag och Dexter.
//Tobbe
Manuset är bra, inget snack om saken. Jag har dock väldigt svårt för Dexters sponsor, gillar inte henne alls. Efter Brotherhood, som är överraskande bra, skulle jag säga att Dexter är det bästa som sänds just nu.
Jag krönte i kväll Dexter till världens bästa serie. Heroes har länge toppat. Men dialogen/monologen är fulländad. ”Great my subconcious doesn´t even bother with symbolic”. Så vackert.