Moonlight (s01e03)
Den här serien blir bara bättre och bättre. I det tredje avsnittet faller allting på plats. Mick får äntligen klä sig i rollen som privatdeckare och Beth fortsätter att vara nyfiken. Både vi och Beth får veta mer om Micks bakgrund, och det märks tydligt att vampyrgrejen är väl genomtänkt.
Vampyrer måste ta sitt ansvar. En nybliven vampyr måste bli omhändertagen och introduceras till sitt nya liv. Detta avsnittet börjar med en vampyr som inte tar sitt ansvar. Det urartar då den nyblivna blodsugaren går berserk. Mick får snabbt reda på vad som har hänt, och ger sig ut för att stoppa vansinnet.
Jag gillar hur vi äntligen får se Mick göra lite klassiskt deckarjobb. Han måste verkligen få stopp på vampyren, annars skulle ett avslöjande av deras existens vara ett faktum. Samtidigt har Sophia Myles kommit in i rollen som Beth riktigt bra. Hon är nyfiken och utredande, faktiskt ganska lik Mick. Relationen mellan de båda är mycket bättre nu, det verkar som att Beth vill förstå och veta vad Mick är. Kommer hon kunna bevara hemligheten?
I början av serien var jag väldigt skeptisk till hur bra det skulle fungera med vampyrer i en deckarserie. Det visade sig att det fungerar riktigt bra. Det blir aldrig för mycket, utan det känns som en naturlig del av livet i LA. Författarna har skapat en egen liten mytologi runt vampyrer som utgör en riktigt stabil grund.
Hela den tredje episoden är komplett. Den har allt man kan önska av en serie. Det finns spänning, humor, djup och bra skådespeleri. Plötsligt ser framtiden för Moonlight väldigt ljus ut.
Avslutningsvis, Apple, jag har sagt det förut; Sluta förstöra mina serier med er förbannade produktplacering. När fick Beth en iPhone? Hon hade den inte i de första episoderna…
//Tobbe
I avsnitt 1?
Visserligen syns ingen applelogo, men du kan väl knappast förneka att den där PDA-stora grejen men en massa grafiskt lull-lull Beth konkar runt med måste vara en iPhone.
Dessutom ser det ut som om Micks telefon också är en tocken dära, eller så har han bara inte köpt någon ny sedan åttiotalet, för i scenen där han försöker ringa Beth har han också en stor koloss i handen.
Orkar inte gå tillbaka och kolla, får lita på dig. Hursomhelst är Apples gigantiska reklamsatsningar i alla serier otroligt störande.
För att parafrasera den gamle nazi-facisten Hans Johst:
När jag hör ordet produktplasering så osäkrar jag min browning. (oops… oavsiktlig Ironi)
Apple tenderar till att vara hiskeligt osubtila, kanske för att deras design och logo är så pass iögonfallande, men det känns lika ofräscht när HP, Dell eller Nokia gör det.
Det är de där långsamma kameraåkningarna som bara måste glida ett par centimeter extra så att logotypen kommer i fokus som dödar berättelsen.