Labyrint

Labyrint (s01e01)

Då var det upp till bevis. Serien som sägs ha en budget på 50 miljoner kronor och som enligt TV4 är en satsning på “högkvalitativt svenskt drama” hade premiär ikväll. Det låter precis som vad vi har efterlyst. En gedigen svensk produktion som på allvar kan konkurrera mot de stora amerikanska serierna.

På förhand känns det som att konceptet är dömt att misslyckas. Massor av pengar är uppenbarligen på spel, och TV4 tillsammans med partnern SF måste verkligen tro på produktionen. En så stor budget kräver ett massivt stöd och genomslag för att kunna gå med vinst, kommer Labyrint verkligen klara av det? Dessutom blir jag orolig när jag läser om storyn; Fem människoöden som sammanflätas. Har vi inte sett detta minst en gång förr?

Det har även hypats en hel del om skådespelarna, men jag är inte särskilt imponerad. Visst, Jonas Malmsjö, Ulf Brunnberg och Per Moberg känner man väl till. Men de flesta andra verkar vara halvkända teaterskådisar. Ett ljus i mörkret är dock Jonas Inde, som jobbat med både Killinggänget och Martin Kellerman.

Som sagt, jag hade mina tvivel och tittade väldigt kritiskt på serien. Men innerst inne önskade jag verkligen att den skulle leva upp till hypen. Svensk TV behöver en bra serie för att komma upp ur träsket. Var Labyrint räddningen?

Det börjar lite knackigt. Dialogen känns inte helt naturlig. Jag vågar nästan kalla den för stel. Det är inte skådespelarnas fel, de levererar helt klart vad som förväntas. Jag tror snarare att manuset är lite för överarbetat eller att regin har varit lite för hård och inte lämnat öppet för skådespelarnas tolkningar.

Introduktionen av karaktärerna ska dock ha ett plus. Det sköts diskret och är väl inbundet i storyn, precis som det ska vara enligt min smak. Men den inledande kvarten skriker inte mångmiljonproduktion i mina ögon. Det fanns ingenting där som jag inte kan få i vilken Beckfilm som helst.

Pengarna syns däremot på andra ställen. Försök hitta ett enda kamerafel, osammanhängande scener eller inkonsekvenser. De finns helt enkelt inte där, helt klart ett bevis på att svenska produktioner kan hålla hög kvalité. Precis som manuset kan dock rekvisitan kännas överarbetad. Sjuttiotalsmiljön på sjukhuset och hockeyringsignalen är bara två exempel på rekvisita som försöker hjälpa storyn, men som för mig blir ett störande moment.

Det första avsnittet känns som en bra grund. Det är en del utveckling av storyn, och man börjar se hur karaktärernas öden ska sammanflätas. Det finns helt klart en viss potential här, den sista kvarten tätnar intrigerna. Fredrik Hermelin (Jonas Malmsjö) verkar bli förd bakom ljuset, Zahra Haidari (Meliz Karlge) får problem med sin chef och en koppling mellan Jonny Johansson (Björn Bengtsson) och Henry Strolz (Ulf Brunnberg) knyts. Fredrik och Zahra är faktiskt två intressanta karaktärer, jag hade verkligen inte väntat mig det.

Avsnittet lämnar bara ett fåtal frågor inför framtiden; Vem fifflade med barnen på 70-talet, och varför? Vilka är barnen? Och vad är kopplingen mellan Jonny och Henry? Något säger mig att de här frågorna hänger ihop. Jonny och Fredrik är i samma ålder och skulle kunna ha varit de förväxlade barnen. Det skulle även implicera att Fredriks mamma är skyldig, vilket kan förklara att vi inte fick se henne i det första avsnittet.

Var Labyrint räddningen då? Kanske. Den har helt klart potential och är otroligt välgjord om man ser till alla tekniska aspekter. Jag är däremot lite tveksam till manuset och regin. Labyrint får helt klart godkänt, och jag kommer ge serien en rimlig chans att övertyga mig.

//Tobbe