En mysig fantasivärld

 

Pushing Daisies (s01e01)

När Ned (Lee Pace) var 9 år upptäckte han sin speciella förmåga. Han kunde väcka döda till liv. Det finns dock en baksida; Om den väckta lever i mer än en minut efter återuppvaknandet så dör någon annan i närheten. För att förhindra detta måste Ned röra vid personen igen. ”First touch life, second touch death, again, forever.” 

Jag gillade verkligen inledningen. Den var precis som en saga. En färgglad och fantasifull miljö och en sådär mysigt behaglig berättarröst. Men efter ett tag kändes just berättarrösten lite jobbig. Den användes alldeles för mycket för att föra berättelsen framåt. Jag hade hellre sett att skådespelet kunde fått tala för sig själv. Miljöerna och färgerna återkom dock i de flesta miljöer, en härlig detalj som ger serien en speciell touch.

Visst finns det ett par gyllene bitar här. Vissa scener var verkligen finurliga, det märks att Pushing Daisies är ett steg i rätt riktning. Tyvärr så har jag väldigt svårt att se hur storyn skulle kunna utvecklas mer än vad den redan har. Ned hjälper privatdetektiven Emerson (Chi McBride) genom att väcka mordoffer till liv och ta reda på vad som hänt, för att sedan röra vid dem igen, så att de återgår till sin eviga vila.

När Neds barndomskompis och eviga kärlek Charlie (Anna Friel), kallad Chuck, hittas mördad börjar dock problemen. Han väcker henne till liv, men han rör henne inte igen inom en minut. Självfallet har han fortfarande känslor för henne, och det visar sig vara ömsesidigt. Problemet är bara att de aldrig kommer röra vid varandra.

Det är svårt att beskriva Pushing Daisies och jag tror att alla som ser den får sin egen uppfattning och åsikt. En sak är i alla falla säker; Den är väldigt speciell.

//Tobbe